Hej alla fågelhundsentusiaster!
Undertecknad har fått förtroendet att vara ordförande under kommande året, vilket ska bli spännande. VBFK är den förening som gjort starkast intryck på mig genom åren. Jag blev medlem efter att familjen skaffade en engelsk setter för snart 10 år sedan. Redan vid första kontakten med föreningen, fjällträning i Skaftsbäcken, kände vi oss välkomna. Trots sen ankomst, total avsaknad av kunskap och en olydig hund, upplevde jag och min son ett varmt mottagande och alla var angelägna om att vi skulle trivas. Jag pratade häromdagen med några nya medlemmar som är noviser inom jakt med stående fågelhund. De upplever sig lika inkluderade och välkomna som vi gjorde. Det är populärt att prata om värdegrund och andra moderiktiga ord utan substans, men jag är övertygad om att inom VBFK finns kulturbärare som format vår förening till vad den är idag. En förening där alla ska känna sig välkomna. Det ska vi vara rädda om.
Föreningen bygger på självgående och ambitiösa medlemmar som jobbar i våra olika grupper dvs kommittéer för jaktprov, utställning, hemsidan, facebook, utbildning, fjällträning/inventering samt vandringspriser. Utan kommittéer skulle inte föreningen fungera bra, troligen inte alls. Under våren och sommaren har fjällträningar genomförts i Tärna och Ammarnäs, utställning i samband med Utemässan, kontakter med myndigheter, dressyrkurser, planering av inventering och jaktprov inför hösten mm är några av aktiviteterna som kommittéerna arbetar med.
Möjligheterna för vår förening att skapa intresse och möjliggöra rekrytering av nya medlemmar, borde vara många. Exempelvis hur vi kan förmedla känslan av välbefinnande, när man är uppe på ett vackert fjäll och där får uppleva ens hund göra ett bra fågelarbete. Kan det bli bättre? Den största utmaningen är ändå den allmänna opinionen och svaga politiker. I det urbana samhället där stadsbor har fjärmat sig från det naturliga i jakt och slakt, har jakt för många blivit något negativt. Stora grupper människor är numera så känsliga för det som tidigare var naturligt, vilket medfört att exempelvis Coop och Citygross bytt namn på blodapelsin till röd apelsin. Det beaktat, kan våra möjligheter att bedriva jakt i fjällen beskäras väldigt snabbt och enkelt. Vi har redan känt av ett kärvare klimat t ex har fjällträning vid Skaftsbäcken stoppats. Länsstyrelsen vill inte öppna fjället för någon, före den 25:e. Även konflikter med utländska jägare och domen mellan Girjas sameby och staten kan komma att påverka våra möjligheter. Hur ska vi agera för att motverka trenden? Det alla i föreningen kan bidra med är att känna ansvar i att vara goda föredömen och ambassadörer för jakt med stående fågelhund.
I min roll som ordförande kommer jag föreslå styrelsen att vi startar ett arbete där vi tillsammans identifierar en önskad position för VBFK. Hur vill vi att vår förening ska vara och hur vill vi uppfattas om, låt oss säga 5 år? Vad behöver göras, vad finns det för möjligheter och risker på vägen dit? Utifrån den analysen kan vi börja agera.
Nu får vi hoppas att transportsträckan juli snabbt passeras, så vi äntligen kommer in i höstmånaden augusti….. skitjakt på er! /Göran